We were never meant to be

11 månader med bråk, besvikelser, tårar men även mycket skratt och underbara stunder med dig. Jag var beredd att jag ge allt, hela mitt hjärta. Men du var inte det. Pga av så mycket som jag aldrig har fått veta, du stängde mig ute. Efter allt nu så hoppas jag verkligen att har fått dig en ordentligt tankeställe och tar tag i ditt liv en gång för alla. Kärleken har gjort mig så vansigt blind. Mina vänner och famlij har stöttat, tjatat och försökt banka vett i mitt huvud om vad som egentligen försigår. Men jag har aldrig velat inse det. Den senaste tiden har jag vart medveten om det men jag har varit för feg. För feg för att lämna dig. Rädd för att bli ensam. Men jag är inte ensam, jag har mina underbara vänner som jag skulle kunna offra allt för. Och vänner är absolut det bästa man har.

Trots att mitt hjärta fortfarande säger annat så måste vi gå åt varsitt håll. Det är bäst så. Men fyfan vad jag kommer sakna dig och tänka på dig. Det gör så ont att tänka tillbaka på allt. Jag gav dig 11 månader av mitt liv och jag kunde inte andas tillslut.

Out of reach, So far
You never gave your heart
In my reach, I can see
There's a life out there for me.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0