C

Jag är inte en sån som brukar gråta till filmer. Kommer ihåg första gången jag såg Troja grät jag, andra gången jag såg den kom inte en enda tår. När OC gick på tv och Marissa dog grät jag när Hallelulja låten kom. A walk to remember gråter jag till varje gång. Det är en sån film som det bara inte går att inte gråta till.

Ibland kan det vara rätt skönt att vara sjuk. Få ligga hemma och bli om händertagen. Mamma kom hem med halstabletter, alvedon som smälter i munnen och lite annat bra för min hals. Nu står hon och lagar soppa till mig. Att bo hemma är ju rätt skönt endå. Men skulle inte tacka nej till ett eget place.